Diakritisk accent

Diakritisk accent

Vad är den diakritiska accenten?

han diakritisk accent Det är ett skiljetecken som används för att skilja den grammatiska handeln med homografiska ord. I allmänhet markerar en accent eller tilde den foniska betoningen som görs om en stavelse av ett ord.

För sin del är homografer de som, även om de är olika, har samma stavning; det vill säga de är skrivna samma.

Exempel på diakritisk accent

Nu, i orden från mer än en stavelse finns det en tonic stavelse - uttalad med större röstintensitet och ostalerade stavelser. På skriftlig nivå indikeras denna markanta intonation av en liten lutande linje som kallas Tilde eller ortografisk accent. Emellertid har den diakritiska accenten, eller eftertrycklig accent, en annan funktion.

I första hand används detta i monosyllabiska ord (ord av en enda stavelse) för att skilja dem från andra i olika kategorier som är skrivna samma.

Detta kan ses i meningarna: han kom till mässan och han vin extraheras från druvor. Det är uppenbart att accenten tjänar till att differentiera det personliga pronomen han från artikeln han.

Samma fenomen observeras i: Vill av kom till gästerna och Han gav en flaska av kom. Ordet med den diakritiska accenten indikerar att det är en form av verbet att ge, medan det andra är prepositionen. Det kan noteras att detta inte händer med orden kom (från verbet framöver) och vin (substantivet).

Dessutom har förhörande pronomen och utropande pronomen diakritiska. Detta skiljer dem från relativa pronomen, relativa adverb och konjunktioner.

Således till exempel pronomen när Det bär accentmärke:När Du kommer att förlåta mig? Men konjunktionen är inte: Han säger att han inte vet när sanningen är att han var där hela tiden.

Typer och exempel

-Diakritisk accent i monosyllables

Normerna som för närvarande används fastställer att monosyllabiska ord i allmänhet inte bär tilde. Vissa monosyller har emellertid en diakritisk accent för att skilja dem från andra ord med samma stavning.

Nu är kriteriet för att använda eller inte den accentuerade formen dess grammatiska kategori. Dessa grammatiska kategorier uttrycker bland annat substantiv, verb, adjektiv.

Exempel

Notera hur den diakritiska accenten används i följande exempel:

-Han behöver honom av telefonen av Alla leverantörer vars företag börjar med av. (Av Som ett verb, av som preposition och av som ett substantiv).

Det kan tjäna dig: vad betyder frasen "som tar bort och vaknar"?

-han tror att allt kommer att lösas senast han Måndag. (han som ett personligt pronomen och han Som artikel).

-Hon var ytterligare utbildad för position, ytterligare Han litade inte på sina egna färdigheter. (Ytterligare Som adverb och ytterligare som motståndskonjunktion).

-Jag var desperat efter att vinna ytterligare pengar, ytterligare Jag kunde inte arbeta ytterligare. (Ytterligare Som adjektiv, ytterligare som motståndskonjunktion och ytterligare som pronomen).

-Naturligtvis måste fem läsas ytterligare Det finns två sju, ytterligare Du måste placera ytterligare. (Ytterligare Som konjunktion med tilläggsvärde, ytterligare som motståndskonjunktion och ytterligare som ett substantiv).

-För min att något inte är rätt med min av min piano. (Min Som ett personligt pronomen, min som ett substantiv som betecknar en musikalisk anmärkning och min som besittande adjektiv).

-HAN den där HAN klipp med sax och inte HAN Han sa det. (HAN Som ett verb, HAN som ett reflexivt pronomen och HAN som ett personligt pronomen).

-HAN må bra att veta vad jag HAN. (HAN Med opersonligt värde och HAN som ett verb).

-Ja, Ja Du sjunger det Ja äldre, låter mycket bättre. (Ja som en bekräftelse adverb, om som en konjunktion och om som ett substantiv som betecknar en musikalisk anmärkning).

-Han sa att om hon inte gav henne ja, skulle hon känna sig skam för sig själv. (Ja som en konjunktion, ja som ett substantiv som indikerar godkännande och ja som ett reflekterande personligt pronomen).

-Te Jag frågade om du vill att jag ska förbereda en kopp på te. (Te som ett personligt pronomen och te som ett substantiv).

¿Du Du vill uppdatera din personliga agenda? (Du som ett personligt pronomen och du som besittande adjektiv)

-Förhörs- och utropande

Relativa förhörande och uteslutande pronomen måste bära den diakritiska accenten. Dessa används för att introducera förhör respektive utrop.

Samma regel gäller när det används som substantiv. När det gäller förhöret kan det vara direkt eller indirekt, men det är alltid accentuerat.

Å andra sidan, när de fungerar som relativt, orden som, vem, som, var, var, var, som, när, och hur mycket inte bär Tilde. De accentueras inte heller när de fungerar som en konjunktion.

Exempel

I följande meningar kan du se tillämpningen av denna uppsättning regler med några av dessa grammatiska kategorier:

-¿Den där Du tänker på den nya grannen? (Relativt direkt förhörspronomen).

-jag vill veta den där Du tänker på den nya grannen. (Indirekt förhörande relativt pronomen).

Kan tjäna dig: vers

Den där otrolig! (Utropstillståndsrelativt pronomen).

-Saker den där sa att de inte var vettiga. (Relativ pronomen).

-jag är glad att den där Tänk så här. (Samband).

-Jag ville inte veta den där, men hur mycket. (Substantiv).

-¿WHO Han översatte dessa texter? (Relativt direkt förhörspronomen).

-Det är nödvändigt att ta reda på det WHO Han översatte dessa texter. (Indirekt förhörande relativt pronomen).

WHO Jag såg dig nu!  (Utropstillståndsrelativt pronomen)

-Santiago, WHO Han tystade under mötet, visste alla detaljer. (Relativ pronomen).

-Lita inte på WHO Säg en sak och gör en annan. (Samband).

-Han blev plågad WHO, han när och den som Nästa förråd. (Substantiv).

-Fortfarande/jämnt

När det gäller paret still/ jämnt används den accentuerade formen när du ändrar den för ordet fortfarande Betydelsen av bön förändras inte. Det andra sättet används när det har samma värde som också, fram tills, även eller till och med (det senare med förnekandet varken).

På samma sätt är det skrivet utan Tilde när det har koncentrerat värde, antingen i det konjunktiva uttrycket fastän (ekvivalent med fastän), som om det följs av ett adverb eller gerund.

Exempel

I följande meningar kan du se användningen av dessa regler:

-Fortfarande Fortsätt be om att ge dig någon form av förklaring. (Han frågar fortfarande ...).

-Detta sätt att förbereda fisk är fortfarande enklare. (... det är ännu enklare.).

-Vi förbereder allt vi kunde, men vi tror att vi borde studera fortfarande ytterligare. (... studera ännu mer.).

-De fick alla ett pris, fortfarande de som inte gjorde några ansträngningar. (... även de som inte gjorde några ansträngningar.).

-Han var väldigt fientlig och fortfarande Han vågade ifrågasätta sina metoder, men accepterade sedan nederlag. (... och vågade till och med ifrågasätta sina metoder ...).

-Varken fortfarande kunde nära se vad som skrevs där. (Inte ens nära ...).

-Fortfarande När du inte säger till mig kommer jag att veta. (Även om du inte säger till mig ...).

-Fortfarande Genom att känna till dess ekonomiska begränsningar beslutade han att genomföra projektet. (Även om de känner till dess ekonomiska begränsningar ...).

-De erbjöd sin hjälp ointresserad, fortfarande Så de accepterade det inte. (... även hur de inte accepterade det.).

-Bara ensam

För närvarande rekommenderar Royal Spanish Academy att inte använda den diakritiska accenten för att skilja mellan adverb och adjektiv.

Endast, som adverb, motsvarande endast. Under tiden betyder det som adjektiv utan företag. Det är ett platt ord som slutar i vokal. Därför indikerar de allmänna accentueringsreglerna att de inte bör bära tilde.

Kan tjäna dig: Filippo Tommaso Marinetti: Biografi, futurism och verk

Men man trodde tidigare att dessa kunde lånas ut till dåliga tolkningar. För att eliminera möjlig tvetydighet var den obligatoriska normen att accentuera adverb (endast). Detta skulle skilja mellan drack endast En öl (utan företag) och drack endast En öl (bara en).

Sedan beslutade institutionen som vakar över en norm som är gemensam för alla spansktalande att möjligheten att detta händer är minimal. Enligt enkelhetskriterierna för reglerna är detta således inte längre obligatoriskt.

Till och med, ursprungligen var rekommendationen att använda denna Tilde endast i fall där det kunde finnas möjlighet till en tvetydig tolkning.

Men med tanke på att sammanhanget och andra alternativa former kan sprida denna tvetydighet, är Tilde inte längre skyldig att göra skillnaden.

-Demonstrativ

Demonstrationerna är ord som avgör betydelsen av namnet eller substantivet genom en platsförhållande. Gruppen består av detta, att detta, detta, dessa, dessa, dessa, dessa, dessa, detta, det och det.

Förutom de senaste tre kan demonstrationer ha adjektivfunktionen (det är detta byggnad) eller pronomen (byggnaden är detta). Tidigare normerna för den kungliga spanska akademin, som med adverb endast, krävde användning av diakritisk accent för att skilja båda användningsområdena.

På detta sätt, när de arbetade som uttalar att Tilde bör användas. Till exempel i böner som *Den där Det är ett heligt träd antingen *Ge mig en av de där, Demonstrativet bör accentueras. Dess användning undviks oklarheter i tolkningen av texter.

Dessa oklarheter var närvarande i förslag som: Varför ville dessa videospel ville? Med accenten, de där skulle bli föremål för bön. Utan honom skulle det vara ett demonstrativt adjektiv.

Återigen infördes kriteriet att den diakritiska accenten inte var nödvändig. Språkets institution anser att det inte finns någon rättfärdigande för dess anställning.

Huvudfunktionen för denna tilde är att motsätta sig toniska ord till identiska ultimata ord i form. Men detta tillstånd ges inte heller i demonstrationerna eller i fallet med de två formerna av adverb endast.