Språkliga varianter

Vad är språkliga varianter?

De språkliga varianter De definieras som uppsättningen av de olika tallägena. Dessa varianter verkar i kraft av talarnas sociala och kulturella situation och varje historiskt ögonblick. På liknande sätt beror de på platsen där de är eller på den speciella kommunikativa situationen där de är nedsänkta.

I allmänhet gäller termen någon distinkt form av ett språkligt språk eller uttryck. Linguists använder ofta det för att täcka ett brett utbud av överlagrade underkategorier av ett språk, inklusive dialekter, poster, jargong och avgudar. Dessa varianter avviker från vad som anses vara språkets standardspråk.

Det faktum att språk är konstant att utveckla termen "standardspråkstandard" genererar emellertid kontroverser. Vissa är överens om att de som följer denna standard är utbildade användare. Andra använder den för att hänvisa till en viss geografisk dialekt eller en som gynnas av den mest kraftfulla och prestigefyllda sociala gruppen.

I det speciella fallet i Italien härrör vad som betraktas som standard italienska från trettonhundratalets toskan, eller Florentino, särskilt. Efter århundraden av tvister mellan lingvister beaktades en serie faktorer. Bland dem spelade den ekonomiska och kulturella prestige i Florens och tidens stora författare en avgörande roll.

Å andra sidan finns det flera skäl till varför språkliga varianter utvecklas. De kan uppstå eftersom dess användare bor i olika geografiska områden (jämför Frankrikes franska och den franska Guyana). Vissa grupper tenderar också att anta ett visst sätt att kommunicera (till exempel juridiskt språk).

Typer av språkliga varianter och deras egenskaper

Diatopiska eller geografiska varianter

Är de språkliga varianterna som är relaterade till de geografiska skillnaderna i talare. Detta består av variationer i vägen för att prata om människor som har samma språk, men upptar olika geografiska utrymmen. Denna skillnad är mer accentuerad ju längre bort är de en av de andra.

Å andra sidan garanterar diatopiska varianter platsen och identifieringen av talaren med ett visst språkligt samhälle och geografisk och geopolitisk region. Det vill säga användningen av denna typ av varianter kan berätta för mottagaren att emittenten kommer från samma region, nation eller språkliga samhälle.

Olika termer med liknande betydelser

Samma objekt eller situation kan kallas annorlunda av olika språkliga grupper, även om de talar samma språk. Dessa språkliga varianter är kända som diatopiska.

Således till exempel sportplagg som endast täcker bagageutrymmet och som i allmänhet inte har en hals kallas T-shirt på Chile, flanell I Venezuela, t-shirt I Dominikanska republiken och T-shirt i Argentina.

Ordet som används för att beskriva en nyfödd pojke eller flicka i en mycket ung ålder är "baby" i Mexiko och "buss" i Chile. Det är också fallet med plagget att simma eller gå till stranden: baddräkt i Spanien, baddräkt i Chile och maska i Argentina.

Liknande termer med olika betydelser

Ofta presenteras fallet där samma ord - eller liknande ord - har olika betydelse inom olika geografiska områden. Ordet Guagua tjänar till att illustrera detta fenomen. Detta betyder "baby" i Chile och "Urban Bus" på Kuba och på Kanarieöarna.

I den meningen kan du hitta exempel med ord som har en sexuell konnotation i de olika regionerna som talar samma språk. Detta fenomen kan observeras med termen ta. Både på Kuba och i Spanien betyder det att ta/assir, men i vissa latinamerikanska länder är det ett ord begränsat av dess sexuella konnotation.

Dialekt

Ordet dialekt härstammar från grekiska ord dag (genom, mellan) och Legein (prata). En dialekt är en regional eller social variation av ett språk som kännetecknas av uttal, grammatik och/eller ordförråd.

Generellt sett är det språkliga varianter som uppstår bland samma nation talare. De utgör en formell struktur som täcker betydelser och till och med uttal och intonation när de talar. Alla högtalare av en viss dialekt antar denna struktur helt och detta skiljer dem från andra regioner.

Nu kommer dialekterna parallellt med det språk som de kommer. Även vid många tillfällen dominerar de en geografisk region över landets officiella språk.

Ett exempel på dessa dialekter är de olika typerna av spanska som talas i Spanien. Förutom den officiella spanska, kanaren, aragonesen, galicianen eller Madrid är tydligt igenkännbara och differentierbara. På samma sätt finns det skillnader med talat i Sydamerika eller i Centralamerika.

Historiska eller diakroniska varianter

De historiska eller diakroniska varianterna presenteras på språket under hela utvecklingen över tid. De kan vara aktiva för ett visst ögonblick och försvinna senare.

Ett exempel på detta är användningen av verbet vara Med kompromisslösa verb på medeltida spanska: Valencia var omgiven (jämför med modern spanska: Valencia var inhägnad).

I vissa fall förekommer inte dessa förändringar naturligt. Till exempel röstade Francaise Academy, styrande organ för det franska språket för att göra några officiella förändringar på språket 1990. Dessa skulle vara valfria och acceptabla samtidigt som de gamla formerna.

Bland förändringarna är eliminering av circumflex -accenten (skiljetecken som ser ut som en liten hatt eller en triangel: ^). Detta visas på "jag" eller "u" i tusentals ord på franska för att märka att ett brev som en gång var i ordet har eliminerats, men för att påminna talaren att uttala det ordentligt.

Dessutom förklarades andra förändringar i cirka 2.400 ord för att förenkla din stavning. Till exempel, Oignon (lök) förlorar "jag" och blir Ognon.

Dessutom föreslogs eliminering av skript som Mille-Patte, Le Week-End och Porte-Monnaie (Ciempiés, Weekend respektive väska).

Sociala eller diatriska varianter

De diatriska varianterna är de språkliga varianter relaterade till de olika sociala klasserna där individer utvecklas. Således är språkens behärskning olika beroende på utbildningsnivån som de har tillgång.

I allmänhet erkänns tre nivåer: kult, familj eller kollokvial nivå och vulgär. När det gäller kultnivån använder deras högtalare en utarbetad och elegant uttrycksform. Dessutom väljer och kombinerar de språkliga tecken med speciell vård, letar efter originalitet och flyktande stereotypa fraser.

När det gäller familj eller samhälle med språkliga variabler är de närvarande vid alla talare oavsett deras kulturella nivå. Hans funktioner är typiska för familjespråket. Det kännetecknas av ofta användning av förhör, utrop och fraser som gjorts och ordspråkiga fraser.

Slutligen, med avseende på den vulgära nivån, använder högtalarna en begränsad och definierande kod. Beroende på den kännedom de har med skriftligt språk, begår de rikligt med fel, känd som vulgarism.

Vanlig vulgarism

Bland de uttryck som betraktas som vanliga vulgarism är de foniska felaktiga. Till exempel, i vissa språkliga varianter av spanska, anses Ceceo (uttalar ljudet med språket i en interdental position) som en felaktighet.

Det är också denna grupp är metatesen (förändringar av positionen för fonemerna: Grablay av Gabriel eller Dentrific eller Dentifrico), accentförändringar (Máestro per lärare eller prenumeration av Sutii) och förändringarna av fonem (agüelo, azaite, midficin istället farfar , olja och medicin, respektive).

Dessutom finns det morfologiska felaktiga relaterade till användning av kön (värme eller stift), pronominala former (Demen av Denme) och snedvridningar av verbala former (gå av anduve eller haiga av bok).

Likaså betraktas syntaktiska felaktigheter som vulgarism. Bland dem är den felaktiga överensstämmelsen (Människor är snarare människor är) och felaktiga syntaktiska användningar (till min dotter de jag kysste antingen Io Jag gav åsnan).

Situationella eller diaphassic varianter

Situations- eller diafásiska varianter beror på emittentens avsiktlighet och mottagarens natur. På liknande sätt visas dessa varianter beroende på den kommunikativa situationen och expressionsläget som valts av högtalare.

Således kommer sättet att ta itu med olika frågor att bero på vilken typ av relation som samtalarna har. Valet av uttrycksform kommer också att vara annorlunda om det är en vanlig fråga och offentlig ledning (som tid eller politik) som är en speciell eller transcendental fråga (terrorism eller reinkarnation).

Å andra sidan presenterar olika sociala grupper differentierade språkliga vanor enligt sociala beteenden, beteenden och användningar. Även språkanvändare som utför samma yrke använder vanligtvis samma kod. Denna typ av språk använder differentierad subkod och egna lexikala former och kallas jargong.

Referenser

1. Xunta de Galicia. Institutionen för utbildning och universitetsplanering. (s/f). Den språkliga variationen. Hämtad från Edu.Xunta.är.
2. Mozas, a. B. (1992). Praktisk grammatik. Madrid: Edaf.
3. Exempel.org. (s/f). Exempel på diatopisk variabel. Hämtat från exempel.org.
4. Nordquist, r. (2017, 02 maj). Språklig variation. Borttagen från tankco.com.
5. Wotjak, g. (2006). Språk, fönster som ger världen.
   Salamanca: University of Salamanca.  
6. Edwards, C. (2017, 03 februari). 21 milt intressanta fakta om det italienska språket. Hämtad från thelocal.Artikel.
7. Willsher, K. (2016, 05 februari). Inte Oignon: Fury när Frankrike ändrar 2 000 stavningar och droppar under accenter. Taget från thuardian.com.
8. Santamaría Pérez, i. (s/f). Slang och jargong. Madrid: Liceus. Ledning och kommunikationstjänster.